Öresundsvarvets utbyggnadsplaner
I mitten på 1970-talet fanns stora planer på en utbyggnad av Öresundsvarvet. I personaltidningen Talröret december 1974 säger dåvarande VD, Hans G. Forsberg: ” Vi måste se om våra expansionsmöjligheter. Vi måste få en byggdocka som ersätter bädden och skapar möjlighet att bygga bredare fartyg. Den kan också ge bättre arbetsmiljö och effektivare produktionsapparat än vad bädden medger.”
Landskrona kommun och Öresundsvarvet lämnade också in en ansökan till Vattendomstolen för att få tillstånd för att göra utfyllnader i vattenområdet söder om varvet, anordna en vändplats för fartyg samt för att utföra en ny inseglingsränna till kommunens Lundåkrabukt.
Torsten Lundgren, driftavdelningen säger till Talröret:
”- Nu har vi bestämt hur det nya området ska se ut. Det vill säga om varvet ska byggas ut. Det är ju inte bestämt att Götaverkens utbyggnad ska ske på Öresundsvarvet.”
”Om vi får klartecken att bygga ut ska här bl.a. bli en ny byggdocka. Västra Kajen beräknas bli förlängd med 1 km. l anslutning till dockan kommer förmodligen att läggas nya utrustningsverkstäder. Sannolikt blir det också en större monteringshall. Men investeringarna kan mycket väl ske etappvis. De nuvarande verkstäderna kan bl.a. användas för en utökad reparationsverksamhet, fast det blir en senare fråga.”
Modell av Öresundsvarvets utbyggnadsplaner under mitten av 1970-talet innan varvskrisen blev ett faktum.
I juni 1976 återkommer personaltidningen Talröret till utbyggnadsplanerna.
”Som alla väl vet, vill varvet utöka sin yta för att kunna förverkliga planerna på ett i framtiden utbyggt varv med bl.a. en byggdocka. Var står vi idag?”
”Öresundsvarvets område är för närvarande ½ miljon m² . Efter den planerade utfyllnaden skulle varvsområdet omfatta 1 ½ miljon m². Optionsrätt d.v.s. förköpsrätt på ytterligare ½ miljon m² begärs.”
Synpunkter från många
”I juni 1975 höll vattendomstolen sitt första sammanträde. Tre sakkunniga utsågs, d.v.s. man ansåg att en del frågor kring projektet måste undersökas extra noga.
Det gällde fiskefrågan, varför fiskeriintendenten utsågs. Strömningsförhållandena var också av vikt. En representant från SMHI, Statens meteorologiska och hydrologiska institut, tillsattes, och slutligen även en representant från SGU, Statens geologiska undersökningar. Denne skulle fundera över grumlingen under muddringsskedet.
Avsikten var att de sakkunnigas utlåtanden skulle läggas fram snabbt, l slutet av oktober hölls de inledande huvudförhandlingarna, men utlåtandena var ännu inte helt klara. Först den 10 juni 1976 slutfördes huvudförhandlingarna. ”
Många intressenter.
”En hel rad intressenter har under den här tiden gripit in i målet. Det är inte ovanligt i vattenmål. Det som förvånar är att invändningarna inte främst fanns på det lokala planet utan kom från olika centrala myndigheter.
Synpunkter har kommit från bl.a. riksantikvarieämbetet, industriverket, kammarkollegiet (det är vår egentliga motpart i förhandlingarna), länsstyrelsens naturvårdsenhet, lotsverket, naturvårdsverket och sjöfartsverket.
Framför allt naturvårdsverket presenterade många invändningar. Man framhöll bl.a. att Lundåkrabuktens strandområden förklarats som riksintresse för den vetenskapliga och kulturella naturvården. Skabberevet är den enda kända uppehållsplatsen för säl i Öresund, och Järavallens naturreservat omfattar betydande strand- och vattenområden. Allt detta måste bevaras.
Sälar sällsynta
Naturvårdsverkets invändningar bemöttes med att strandängarna inte kommer att beröras, sälar på Skabberevet är en sällsynthet och Järavallarna ligger på allt för långt avstånd från invallningsområdet för att beröras.
Advokat Bo Björck, varvets och kommunens ombud, framhöll starkt understödd av Bengt Öhrvik och Hans G. Forsberg att invändningarna inte var av den art att de borde få hindra ett godkännande av ansökan. Projektet är av så stor betydelse för varvet och kommunens framtida expansion att det måste få genomföras.
Från fiskeriintendenten hävdades att reproduktionsområde för fisk skulle minska, men man var beredd att acceptera detta mot ersättning. Nio yrkesfiskare i Ålabodarna krävde ersättning på 1 miljon kronor under 10 år för förlorad ålfångst.
Den 10 juni slutfördes som nämnt huvudförhandlingarna, men dom har ännu inte fallit. Vattendomstolen ska först väga alla olika utlåtanden mot varandra och bestämma de eventuella ersättningsbeloppen. Det kan vara klart i augusti. Därefter sänds beslutet till regeringen, som tar slutlig ställning. En förhoppning är ett positivt besked under hösten.”
I Talröret ställdes också frågan:
”700 000 kronor för en mängd utredningar och 18 månaders förhandling och väntan, det är vad ansökan om Vattendom hittills kostat Öresundsvarvet och Landskrona kommun. Är vattendomen värd alla pengar och all möda? Är projektet fortfarande lika viktigt, som då planerna väcktes för första gången? Mycket har ju förändrats, inte minst situationen för varvsindustrin i sin helhet.”
- ”Det är fortfarande rykande aktuellt och synnerligen betydelsefullt, att vi får ett besked från Vattendomstolen, försäkrar Bengt Öhrvik, kommunalråd. Med hänsyn till kommunens och varvets planering är det viktigt att få veta vad man får göra och inte får göra. Vi måste eventuellt kunna planera för alternativ sysselsättning.”
Från varvet är man lika bestämda i sina uttalanden: - ”Tillståndet för att få muddra och fylla ut är ett av de allra viktigaste stegen i vår strävan för ett framtida utbyggt varv. VI måste få ett snart besked, och naturligtvis väntar vi ett ja.”
”Är det realistiskt att idag planera för ett utbyggt Öresundsvarv?
-” Det är mer än realistiskt, säger Hans G. Forsberg, VD, med eftertryck. Det är nödvändigt!”
”Ungefär här tycker vi att maskinverkstaden ska ligga!” Från vänster: Mats Carlsson, Kalle Pettersson och Leif Svensson visar var den planerade utbyggnaden av Öresundsvarvet skulle göras. Några sälar syntes inte till enligt vad som framkom av Talrörets artikel juni 1976.
Bilden illustrerar också hur lätt det skulle vara att göra utfyllnaden. Som synes är det inte djupt.
Personaltidningen Talröret återkom aldrig med någon artikel om utbyggnaden eller vad vattendomstolen kom fram till. I stället för utbyggnadsplaner återkom Svenska Varv och regeringen med förslag om minskning av den svenska varvsindustrin och Öresundsvarvets kamp för sin överlevnad började.
Landskrona kommun och Öresundsvarvet lämnade också in en ansökan till Vattendomstolen för att få tillstånd för att göra utfyllnader i vattenområdet söder om varvet, anordna en vändplats för fartyg samt för att utföra en ny inseglingsränna till kommunens Lundåkrabukt.
Torsten Lundgren, driftavdelningen säger till Talröret:
”- Nu har vi bestämt hur det nya området ska se ut. Det vill säga om varvet ska byggas ut. Det är ju inte bestämt att Götaverkens utbyggnad ska ske på Öresundsvarvet.”
”Om vi får klartecken att bygga ut ska här bl.a. bli en ny byggdocka. Västra Kajen beräknas bli förlängd med 1 km. l anslutning till dockan kommer förmodligen att läggas nya utrustningsverkstäder. Sannolikt blir det också en större monteringshall. Men investeringarna kan mycket väl ske etappvis. De nuvarande verkstäderna kan bl.a. användas för en utökad reparationsverksamhet, fast det blir en senare fråga.”
Modell av Öresundsvarvets utbyggnadsplaner under mitten av 1970-talet innan varvskrisen blev ett faktum.
I juni 1976 återkommer personaltidningen Talröret till utbyggnadsplanerna.
”Som alla väl vet, vill varvet utöka sin yta för att kunna förverkliga planerna på ett i framtiden utbyggt varv med bl.a. en byggdocka. Var står vi idag?”
”Öresundsvarvets område är för närvarande ½ miljon m² . Efter den planerade utfyllnaden skulle varvsområdet omfatta 1 ½ miljon m². Optionsrätt d.v.s. förköpsrätt på ytterligare ½ miljon m² begärs.”
Synpunkter från många
”I juni 1975 höll vattendomstolen sitt första sammanträde. Tre sakkunniga utsågs, d.v.s. man ansåg att en del frågor kring projektet måste undersökas extra noga.
Det gällde fiskefrågan, varför fiskeriintendenten utsågs. Strömningsförhållandena var också av vikt. En representant från SMHI, Statens meteorologiska och hydrologiska institut, tillsattes, och slutligen även en representant från SGU, Statens geologiska undersökningar. Denne skulle fundera över grumlingen under muddringsskedet.
Avsikten var att de sakkunnigas utlåtanden skulle läggas fram snabbt, l slutet av oktober hölls de inledande huvudförhandlingarna, men utlåtandena var ännu inte helt klara. Först den 10 juni 1976 slutfördes huvudförhandlingarna. ”
Många intressenter.
”En hel rad intressenter har under den här tiden gripit in i målet. Det är inte ovanligt i vattenmål. Det som förvånar är att invändningarna inte främst fanns på det lokala planet utan kom från olika centrala myndigheter.
Synpunkter har kommit från bl.a. riksantikvarieämbetet, industriverket, kammarkollegiet (det är vår egentliga motpart i förhandlingarna), länsstyrelsens naturvårdsenhet, lotsverket, naturvårdsverket och sjöfartsverket.
Framför allt naturvårdsverket presenterade många invändningar. Man framhöll bl.a. att Lundåkrabuktens strandområden förklarats som riksintresse för den vetenskapliga och kulturella naturvården. Skabberevet är den enda kända uppehållsplatsen för säl i Öresund, och Järavallens naturreservat omfattar betydande strand- och vattenområden. Allt detta måste bevaras.
Sälar sällsynta
Naturvårdsverkets invändningar bemöttes med att strandängarna inte kommer att beröras, sälar på Skabberevet är en sällsynthet och Järavallarna ligger på allt för långt avstånd från invallningsområdet för att beröras.
Advokat Bo Björck, varvets och kommunens ombud, framhöll starkt understödd av Bengt Öhrvik och Hans G. Forsberg att invändningarna inte var av den art att de borde få hindra ett godkännande av ansökan. Projektet är av så stor betydelse för varvet och kommunens framtida expansion att det måste få genomföras.
Från fiskeriintendenten hävdades att reproduktionsområde för fisk skulle minska, men man var beredd att acceptera detta mot ersättning. Nio yrkesfiskare i Ålabodarna krävde ersättning på 1 miljon kronor under 10 år för förlorad ålfångst.
Den 10 juni slutfördes som nämnt huvudförhandlingarna, men dom har ännu inte fallit. Vattendomstolen ska först väga alla olika utlåtanden mot varandra och bestämma de eventuella ersättningsbeloppen. Det kan vara klart i augusti. Därefter sänds beslutet till regeringen, som tar slutlig ställning. En förhoppning är ett positivt besked under hösten.”
I Talröret ställdes också frågan:
”700 000 kronor för en mängd utredningar och 18 månaders förhandling och väntan, det är vad ansökan om Vattendom hittills kostat Öresundsvarvet och Landskrona kommun. Är vattendomen värd alla pengar och all möda? Är projektet fortfarande lika viktigt, som då planerna väcktes för första gången? Mycket har ju förändrats, inte minst situationen för varvsindustrin i sin helhet.”
- ”Det är fortfarande rykande aktuellt och synnerligen betydelsefullt, att vi får ett besked från Vattendomstolen, försäkrar Bengt Öhrvik, kommunalråd. Med hänsyn till kommunens och varvets planering är det viktigt att få veta vad man får göra och inte får göra. Vi måste eventuellt kunna planera för alternativ sysselsättning.”
Från varvet är man lika bestämda i sina uttalanden: - ”Tillståndet för att få muddra och fylla ut är ett av de allra viktigaste stegen i vår strävan för ett framtida utbyggt varv. VI måste få ett snart besked, och naturligtvis väntar vi ett ja.”
”Är det realistiskt att idag planera för ett utbyggt Öresundsvarv?
-” Det är mer än realistiskt, säger Hans G. Forsberg, VD, med eftertryck. Det är nödvändigt!”
”Ungefär här tycker vi att maskinverkstaden ska ligga!” Från vänster: Mats Carlsson, Kalle Pettersson och Leif Svensson visar var den planerade utbyggnaden av Öresundsvarvet skulle göras. Några sälar syntes inte till enligt vad som framkom av Talrörets artikel juni 1976.
Bilden illustrerar också hur lätt det skulle vara att göra utfyllnaden. Som synes är det inte djupt.
Personaltidningen Talröret återkom aldrig med någon artikel om utbyggnaden eller vad vattendomstolen kom fram till. I stället för utbyggnadsplaner återkom Svenska Varv och regeringen med förslag om minskning av den svenska varvsindustrin och Öresundsvarvets kamp för sin överlevnad började.
Skapad: 8 okt, 2011, 13:10 av Ove Elf