Stig Isak Andersson, verkställande direktör på Öresundsvarvet under åren 1970-1972.
Stig Isak Andersson 1971. Foto: Arbetarrörelsens Arkiv, Landskrona. Fotograf Bertil Persson
Karl-Axel Tretow skiver i sin "historik": " Den nya plåtslageriverkstaden med tillhörande helmekaniserade plåtgård och transportanordningar, optisk märkning m.m var helt unik för sin tid. Det sades skämtsamt på varvet att Stig Andersson fått sin idé till transportanordningar från Marabou, men detta förnekade Stig Andersson ."
År 1968 fick Öresundsvarvet ett statslån på 40 miljoner kronor för en ny svetshall, förbättrad kranutrustning m.m. Stig Andersson som då blivit produktionschef var "eldsjälen" i detta projekt. Stig Andersson engagerade sig mycket för att utveckla och även rädda Öresundsvarvet
Nya Svetshallen under uppförande 1969. Foto: Arbetarrörelsens Arkiv, Landskrona. Fotograf Bertil Persson.
Landshövdingen i Malmöhus län Gösta Netzén besöker Öresundsvarvet 1970. Från vänster Direktör Arne Callas från Investeringsbanken , Gösta Netzén, Stig Andersson och Öresundsvarvets styrelseordförande Advokat Ragnar Hedén. Foto Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona . Fotograf Bertil Persson.
Från vänster: Verkstadsklubbens ordförande Gunnar Nilsson, vice VD Stig Andersson, Arbetsledarnas ordförande Malte Nilsson och Industritjänstemännens ordförande Oddvar Pettersen samlade för att presentera sina argument för att Öresundsvarvet skulle få finnas kvar som varv i samband med Svenska Varvs strukturutredning 1976. Foto Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona. Fotograf Bertil Persson.
Karl-Axel Tretow skriver vidare: "Man kan säga att Bertil Karlbom och Stig Andersson var varandras motsatser. Stig Andersson har mycket lite ägnat sig åt fartyg som produkt utan mera som tillverkningsobjekt."
Åke Persson ordförande SIF under 1960-talet berättar: "Under 1950-talet skrevs fartygs-kontrakten med s.k. ”glidskala” vilket innebar att steg lönerna med 2 % så steg priset på fartyget med motsvarande. Steg stålpriserna så steg också priset för rederiet. En del av fartyget betalades vid beställningen, en del vid kölsträckningen och en del vid sjösättning samt vid leverans. Det gjorde att varven inte behövde låna upp till kostnaderna under byggtiden."
I slutet av 1960-talet när de Japanska varven började konkurrera på allvar ändrades denna ordning. Varven tvingades att erbjuda generösa krediter till fartygsbeställarna som kunde få levererat fartygen utan att behöva förskottera något.
Lennart Carlsson, teknisk direktör på Öresundsvarvet under 1960-70 talet berättar: "Götaverks-koncernen, som Öresundsvarvet då tillhörde, löste finansieringen genom att låna upp Schweizerfranc och dollar. Räntorna var lägre i dessa valutor, men i slutändan blev de mycket kostbara för varven på grund av valutaförändringar. Någon ”valutasäkring” mot förändringar i valutorna hade inte skett. Faktum är att Götaverken förlorade över en miljard kronor på att låna i fel valuta. För att rädda varven fick Svenska staten tillsammans med Salen rederiet ta över i början av 1970-talet.
En som såg riskerna med att låna upp schweizerfranc och finansiera produktionen med utländsk valuta var Stig Andersson, som blivit verkställande direktör för Öresundsvarvet i juni 1970. Han protesterade också mot detta och det var naturligtvis inte populärt i varvets koncernledning. Kanske bidrog detta till att hans karriär som VD för Öresundsvarvet blev ganska kort
Lennart Carlsson berättar vidare: "Stig Andersson var en analytiker. Han var så ”bred” och intresserad av samhällsfrågor och ekonomi och analyserade vad som hände. Jag var med Stig Andersson en gång för att träffa koncernledningen, där Stig Andersson påpekade riskerna med att låna i Schweizerfranc och dollar. Tyvärr blev han ”utskrattad”. När vi sedan åkte hem från Göteborg sade Stig att ”vänta och se, det kommer inte att dröja länge förrän det brakar ihop”. Och tyvärr fick han rätt. Valutaspekulationen hotade hela Götaverkskoncernen."
Stig Andersson till höger på Semesterhemmet i Skälderviken 1970. Foto Arbetarrörelsens Arkiv Landskrona. Fotograf Bertil Persson.
Stig Andersson, i motsats till sina föregångare, hade inga problem att umgås med "gubbarna" på verkstadsgolvet. Han var ofta ute i produktionen för att själv se vilka problem som fanns.
Gunnar Nilsson, verkstadsklubbens ordförande under 1970-talet berättar: ”Stig var nog den VD som visste mest om vad som hände i produktionen. Han gjorde sig till kompis med många i verkstäderna genom att komma tidigt på morgonen och prata med folk. Ibland hade han en ny kortlek med sig till dem som brukade träffas en stund på morgonen innan arbetet började. Genom att lyssna kunde han få en massa information om hur produktionen förlöpte och vad som borde göras. Stig Andersson utvecklade också Öresundsvarvet till ett av de mest produktiva varv i Sverige under 1970-talet.
Stig Andersson blev vice VD 1972 då Salenrederiet tog över Öresundsvarvet och Hans. G. Forsberg blev ny VD.
Karl XVI Gustav på besök visas runt av Stig Andersson . Kungen får här träffa några "varvsgubbar" Karl Björklund (Kalle Bråttom) och Stig Lilja står närmast. Foto; Arbetarrörelsens Arkiv, Landskrona.
Stig Andersson avtackas här av VD Hans. G. Forsberg. Foto: Varvshistoriska föreningen. Fotograf Erik Wilén