Verkligt job rotation

Ur Personaltidningen Talröret mars 1979.

45 år på Öresundsvarvet och hopp om ytterligare några har Willy Fajersson, Kalkylavdelningen. Den 3 april infaller 45-årsjubileet. - Det är lättare att säga vad jag inte arbetat med än vad jag har arbetat med, säger Willy med erfarenhet från ett otal antal uppgifter.





Redan som 14-åring kom Willy till varvet. En av hans kamrater arbetade på Verkstadskontoret men ville hellre ut i produktionen. Förutsättningen för detta var, att han själv skaffade en ersättare för sig. Det blev Willy.

- Jag startade hos Emil Welander på Verkstadskontoret, där jag bl.a. fick lära mig skriva maskin. Det stod ofta 100-200 man vid varvsgrindarna på morgnarna i väntan på jobb. Fick vi hastigt in en reparent blev det arbete för några i 4-6 timmar. Jag var ofta med Welander, som var den som plockade ut folk vid porten. Det var svårt, för allt tycktes ske godtyckligt.
På verkstadskontorets nedre våning låg verktygsförrådet. Under de två första åren arbetade jag där också, på förmiddagarna. Samtidigt var jag postbud.

- Nitarna var kungar på den tiden, minns Willy. Och de ogillade i synnerhet folk som var klädda i slips.
Jag hade slips och fick därför många glåpord, när jag traskade förbi med posten.

De första åren hade Willy också ett "hedersuppdrag" . Vid varje dop fick han stå på tribunen och hålla champagneflaskan till gudmor, tills det var dags att döpa.

- Jag minns fortfarande hur udda jag kände mig, för då gudmor fått flaskan, hann jag aldrig iväg innan de började fotografera henne och övriga gäster på tribunen. Där kom alltså alltid med en liten arbetsklädd pojke på korten!

Reparation och inköp

Nästa arbetsplats var reparationsavdelningen, där Willy skrev fakturor och utförde andra administrativa uppdrag. Då och då vikarierade han även i telefonväxeln och var dessutom behjälplig på inköpsavsnittet.

- Sedan hände det för mig mest värdefulla här på varvet, berättar Willy. Disponent Tygård kallade mig till sig och sa att jag skulle ut i verkstaden och lära hur allt verkligen gick till. Sedan skulle jag upp på huvudkontoret.
Det ledde till, att jag tillbringade 1½ år som hjälpare - fast det kallades praktikant - på vardera plåtslagarverkstaden, maskinverkstaden, elverkstaden och rörläggarverkstaden.

Efter de här sex åren ville disponent Tygård ha upp mig, men Sven Florin, då utrustnings chef, behövde en assistent. Det blev jag och var så under fem år. Jag var samtidigt skyddsinspektör och skrev en massa olycksfallsrapporter .
Under de här åren började man med ackordssättning också. Stanis Saltarski och Willy var de enda som till att börja med ägnade sig åt det.

Nästa kliv ledde Willy till förrådet, där han blev förrådschef, en nyinrättad syssla. Förvaltare Svensson styrde då över materialet med järnhand, och de fem åren här hör inte till de bästa.

- Därefter sökte jag en tjänst som kalkylator. Eftersom man ville ha en verkstadsvan person, fick jag jobbet. Inom det gebitet har jag fortsatt. Det började med efterkalkyler, men sedan har det även blivit förkalkyler.
Jag efterträdde en man som hette Forsell. Han skulle introducera mig i jobbet och visade bl.a. att alla inköpsanmodan skulle sättas in i pärmar i alfabetisk ordning. Större delen av papprena fanns på F som i fartygsradiatorer , fartygspropellrar , fartygswire . . .

Skaffa jobb åt varvet

- Det är en enorm skillnad på jobbet nu och då. Nu delar vi allt i mindre enheter, vi har mer och bättre underlag och kan också göra betydligt säkrare beräkningar. Det var inte heller så många snabbutryckningar förr. Då kunde man räkna på ett fartyg i 14 dagar. Nu måste det gå på en.

Willy har upplevt många varvskriser. Det finns positiva punkter bland alla bekymmer.
- 1964 satt vi mycket illa till vad gäller beläggningen på varvet. Vi behövde två fartyg att sticka emellan med. Olof Lönnberg och jag satt då en lördag-söndag och räknade fram pris på två färjor, Dana Scarlett och Carola. På måndagsmorgonen lämnade vi beräkningarna till direktör Karlbom, som förde dem vidare. På eftermiddagen fick vi beställningarna. Då var vi verkligen stolta. Det kändes på något sätt, som om vi skaffat jobb åt varvet. Trots de snabba förkalkylerna blev utfallet mycket bra dessutom.
Willy har mängder av episoder att förtälja, inte minst om plåtslagarförmannen Siska och smedförmannen Sme'Kalle. Vi får återkomma till dem en annan gång.

En annan nämnvärd detalj är att Willy cyklat till och från varvet under alla år bortsett från ett fåtal tillfällen. Hade han cyklat hela sträckan på en gång skulle det blivit fyra gånger jorden runt!

Slutligen, Willy, varför stannar man på samma arbetsplats så många år?

- Efter en viss tid är man kanske rädd för att börja något nytt. Det kan vara en förklaring. Fast avgörande har nog varit att jag inte haft samma arbete hela tiden utan verkligen haft job rotation.


Skapad: 8 maj, 2011, 10:05 av Christer Skiöld
Arkiverad som: